den 14 januari 2003

Den dagen var en speciell dag. Vi hade kommit överrens om att vi skulle ta en promenad. Efter en rätt misslyckad fikastund tillsammans tänkte vi försöka igen.
Vi skulle ta en promenad i kylan. Det blev inte så jättemycket sagt den här promenaden. Visst pratade vi. Men det var mycket blygsamhet i luften. Vi promenerade runt runt. Vi hade inte bestämt vart vi skulle gå. Gick hit och dit. Till slut gick vi uppför backen, bortanför tunneln. Du frågade frågan som virrat i mitt huvud hela promenaden. Ville jag vara tillsammans med dig. Jag sa ja! 
Vi fortsatte uppför backen och gick hand i hand. När vi kom till din korsning var det dags att säga hejdå. 
Hur säger man hejdå till ens nyblivna pojkvän? Jag hann inte fundera länge förns du kysste mig i pannan. Du sa gonatt och promenerade hemåt. Med mängder av fjärilar i magen bagav jag mig också hemåt.
Jag var lite fundersam över varför du bara kysst mig i pannan, varför fick jag ingen kyss på munnen.
Men efteråt förstod jag att du ville inte verka framfusig, du ville gå långsamt fram.

Det är nu snart tre år sedan. Tre härliga år. Mycket har ändrats på dessa tre år, men mycket finns kvar. Många saker finns det att ändra på. Jag tror på att det går att ändra, du är mer tveksam.
Visst det har inte hänt på tre år, varför skulle det hända nu?

Det är klart. Jag kan inte ändra på att jag har mina djur. Även om jag ibland känner att jag vill.
Det är inte så lätt bara. Som en jobbiga kusiner, ibland kan det vara riktigt trevligt att ha dem där. Man kan ha flera bra stunder tillsammans. Men många gånger blir man trött på att ha dem så nära.
Man inser oftast inte hur mycket de betyder för en förns de är borta ur ens liv.

Dags att stänga ner nu. Puss o kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback