En tuff helg...
I lördags hade vi Ledarutbildning för junis-ledare i Östergötland. Det gick rätt bra, men det var lite svårt och jag var inte så förberedd som jag hade velat vara. Men men... Det är sådant som är bra att tänka på till nästa gång. Jag lärde mig en hel del på detta.
Men jag var rätt trött när jag kom hem... Vi såg på Melodiefestivalen... Sen gick jag ut för att ta hand om hästarna.
Jag fodrade och grejade, men när jag skulle släppa in Primula ser jag att Gloi reser sig upp (han hade legat ner), han kommer fram till mig och grinden, som om han med vill gå in. Jag säger åt honom att han inte ska gå in och jag släpper in Primula.
När jag kommer ut igen står han vid en hög med hö... Men han tittar bara rakt ner i den, utan att äta. Då inser jag att det är något som är fel, Gloi äter alltid!
Jag går in och hämtar pappa, han tror att det är kolik, så vi börjar att gå med honom. Mamma ringer till Marie (som äger Gloi) och hon ringer efter veterinären.
Jag gick med Gloi fram och tillbaka, runt grannens hage... I drygt en timme, till veterinären kom. Han hade förstoppning och han var uttorkad... Så vi fick stå med dropp på honom till drygt två (på natten).
Jag kom i säng vid halv tre... Det är nog första gången som jag somnar direkt när jag lade huvudet på kudden...
Gick sedan upp halv åtta... Fodrade hästarna och gick en promenad med Gloi och Vilma... Senare kom Amanda och vi red en sväng. Hann rida Beris, Kátur och Nökkvi på samma dag.
Gloi såg ut att vara lite bättre, men inte bra. Så veterinären kom ut igen på kvällen. Det blev dropp igen, Marie och jag var uppe med honom till halv två....
Var hemma under måndagen, kände inte att jag orkade åka iväg någonstans just då. Hovslagaren var här och skodde hästarna och jag tog varsin tur på Nökkvi och Beris. På eftermiddagen gick jag en sväng med Gloi igen. Han kändes fortfarande inte mycket bättre, tyvärr. Och när vi kom tillbaka till stallet kom mamma och sa att veterinären skulle komma ut igen. Hon hade fått svar på alla prover hon hade tagit och trodde att han hade en tumör. Marie tog beslutet att ta bort honom, för att han ska få slippa att ha ont.
Det kändes jobbigt och vi grät allihop, men det är ju det bästa för honom.
Nu galopperar han med Glotti på de gröna ängarna.... 
Vi kommer sakna dig gubben!