den 13 mars 2008
Nu har vi snart bara två veckor kvar av denna kurs, en rörig kurs. Det har varit kul och samtidigt jobbigt.
Mycket är oklart och många frågor har vi som säkert aldrig kommer besvaras.
Jag trivs rätt bra i min nya grupp nu, de är ett härligt gäng. Visst saknar jag min PA-grupp. Men motala-folket är bra de med.
Annars är livet rätt bra just nu. Saknar min älskade pojkvän!
Och så saknar jag mina små pojkar, Beris och Nökkvi. De är på kurs den här veckan och det känns tomt i hagen utan mina små busfrön. Men det ska bli så kul att höra vad Malin har att säga om dem!
Började prata om begravningar med en vän och började tänka på farfar. Hans begravning är den enda jag har varit på och jag hoppas att det kommer vara så i många år till.
Jag tänker ofta på farfar, på saker man aldrig hann att prata om, på frågor man aldrig hann ställa, på saker man aldrig hann att göra. Men jag tänker ännu mer ofta på det vi hann göra tillsammans. Farfar var en härlig person!
Minns hur han lät när han härmade Kalle Anka, minns när han lurade mig med att han hade en golfboll i armen (jag fattade först efter några år att han bara hade lurats), minns när vi åkte virvelvinden så vi blev alldeles yra, minns när han läste ur boken på norrländska, minns hur han spelade på dragspelen.... Ja jag kan hålla på hela dagen...
Ta hand om er! Puss o kram!
Mycket är oklart och många frågor har vi som säkert aldrig kommer besvaras.
Jag trivs rätt bra i min nya grupp nu, de är ett härligt gäng. Visst saknar jag min PA-grupp. Men motala-folket är bra de med.
Annars är livet rätt bra just nu. Saknar min älskade pojkvän!
Och så saknar jag mina små pojkar, Beris och Nökkvi. De är på kurs den här veckan och det känns tomt i hagen utan mina små busfrön. Men det ska bli så kul att höra vad Malin har att säga om dem!
Började prata om begravningar med en vän och började tänka på farfar. Hans begravning är den enda jag har varit på och jag hoppas att det kommer vara så i många år till.
Jag tänker ofta på farfar, på saker man aldrig hann att prata om, på frågor man aldrig hann ställa, på saker man aldrig hann att göra. Men jag tänker ännu mer ofta på det vi hann göra tillsammans. Farfar var en härlig person!
Minns hur han lät när han härmade Kalle Anka, minns när han lurade mig med att han hade en golfboll i armen (jag fattade först efter några år att han bara hade lurats), minns när vi åkte virvelvinden så vi blev alldeles yra, minns när han läste ur boken på norrländska, minns hur han spelade på dragspelen.... Ja jag kan hålla på hela dagen...
Ta hand om er! Puss o kram!
Kommentarer
Trackback