lilldamberg

Den jobbiga dagen började redan 02.00 i natt. Jag vaknade av att Vilma spydde. Två gånger hade hon spytt i min säng, en gång på mattan och sedan blev det två gånger på golvet också.
Vi gick ner och jag släppte ut henne en stund. Hon andades frisk luft och kissade lite. Troligtvis kände hon sig piggare och gick och drack lite vatten. Vilket hon inte skulle gjort, eftersom allt kom upp lika snabbt igen.
Men till slut gick hon och lade sig igen. Å hon sov hela resten av natten. På morgonen mådde hon bra igen. Hon var lite seg när hon skulle kliva upp, men sen var det fart och fläkt.

Men ingen sovmorgon denna morgon inte. Jag hade lovat att jag skulle släppa ut hästarna (där Primula står). Så 08.00 står far och jag i stallet. När hästarna var utsläppta och de fått sin mat tog jag med mig hundarna och promenerade hem.
När jag kom hem hade pappa gjort gröt! Så gott! Vilma fick fil för magen. Nellie blev lite avundsjuk så även hon fick lite fil.

Efter frukost var det dags att ta itu med all tvätt som hade blivit till. Mina lakan, överkast, täcke och matta var spyiga. Dessutom var hela tvättkorgen full. Kul syssla. 

Vid tio packar vi ihop och åker sedan till stallet. 
Sanna och jag red en sväng. Beris gick hyfsat, men jag krävde inte heller så mycket av honom idag. Jag orkade inte. 
Pappa red på Kátur en sväng, han var så glad över det så.

Jag skulle träffat Mattias idag också. Men tyvärr blev det inte så. Tiderna gick inte riktigt ihop. Hoppas vi kan ta det en annan dag snart! 

Emma ringde mig när jag var i stallet, de skulle ha filmkväll i lokalen ikväll och undrade om jag ville vara med. Det lät ju kul, men ändå förstår jag inte varför jag svarade ja för. Jag visste ju vad som väntade, jag kunde undvikit detta, vilket hade varit bäst för alla. Men inte gjorde jag det.... 
Det fanns en förhoppning, en väldigt liten förhoppning... Men jag trodde på den... Vilket jag inte skulle gjort. 
Gör mig allafall iordning för kvällen, blir sen som vanligt och missar bussen. Emma ringer igen och då får jag det klart för mig att det kommer bli som jag trodde. Jag kunde vänt hem, men det gjorde jag inte.

Jag bara ljuger för mig själv och för min omvärld. Jag är dålig på att ljuga, ändå gör jag det. 
Jag mår inte alls bra, jag mår pissdåligt! 
Nejdå inte hela tiden, men det kommer och går. Det går ut över dem jag älskar. 
Jag sårar mig själv och jag sårar mina älskade. 
Sen sårar jag andra också.

Jag vill inte må såhär, jag vill inte ha den här känslan. Jag vill må bra. Jag vill skratta och le och vara mig själv igen! 

Nej! Jag saknar inte, jag gör inte det. Jag vill inte tillbaka. Det är inte det. Jag vet inte vad det är, men jobbigt är det och sårar gör jag.