tankar typ mitt i natten...
Ja här sitter jag... Det är typ mitt i natten... Klockan är för närvarande halv tolv... Är förvånad över att jag fortfarande är vaken... Gick upp 6.00 imorse...
Har haft min första VFU, dvs verksamhetsförlagd utbildning eller med ett enklare ord sagt... praktik... ;)
Var i årskurs sex på St: Pers i Vadstena. Har haft en underbart bra vecka. Bättre ställe kunde man knappast hamna på. Barnen var helt underbara, tog emot oss med öppna armar och var hur snälla som helst. Likaså all personal.
Var verkligen en kanonbra start!
Det enda som har varit segt är att det är i Vadstena och kommunikationen dit är inte kanonbra. Har åkt halv sju hemifrån... Rätt segt... ;P
Det är mycket fundering på hästarna just nu. En tjej ringde på Nökkvi idag, hade sett annonsen och var intresserad.
Själv vill jag fortfarande köpa honom. Kan inte riktigt säga varför, men har har något speciellt. Vi har funnit varandra bra. Och att ha sett den stora utveckling han har varit med om är speciellt. Inte bara sett heller utan varit delaktig i den! Jag vet att det kan bli mer utveckling och jag vet att även om det kommer vara tufft så tror jag att det verkligen är värt det!
Sen saknar jag min älskade pojkvän något grymt mycket just nu. Skulle vilja ha honom hos mig!
Det är jobbigt att ha honom så långt bort och inte ha så mycket kontakt. Att prata i mobil på landet är inte så kul. Typ täckning lite här och där bara... Så oj nu har jag täckning.... Jag står kvar här då. ;) Snacka om mobilt!
Nä... ska kolla vidare lite på facebook... Sen ska jag sova. Det är en dag imorn också... och jag har massor att fixa i helgen... Mitt rum ser f-ligt ut.... Usch! Har fortfarande inte fått upp min bokhylla eller väven på väggen än... Usch! Tavlor ska jag fixa också... Men inte i helgen...
Puss o kram på er!
Har haft min första VFU, dvs verksamhetsförlagd utbildning eller med ett enklare ord sagt... praktik... ;)
Var i årskurs sex på St: Pers i Vadstena. Har haft en underbart bra vecka. Bättre ställe kunde man knappast hamna på. Barnen var helt underbara, tog emot oss med öppna armar och var hur snälla som helst. Likaså all personal.
Var verkligen en kanonbra start!
Det enda som har varit segt är att det är i Vadstena och kommunikationen dit är inte kanonbra. Har åkt halv sju hemifrån... Rätt segt... ;P
Det är mycket fundering på hästarna just nu. En tjej ringde på Nökkvi idag, hade sett annonsen och var intresserad.
Själv vill jag fortfarande köpa honom. Kan inte riktigt säga varför, men har har något speciellt. Vi har funnit varandra bra. Och att ha sett den stora utveckling han har varit med om är speciellt. Inte bara sett heller utan varit delaktig i den! Jag vet att det kan bli mer utveckling och jag vet att även om det kommer vara tufft så tror jag att det verkligen är värt det!
Sen saknar jag min älskade pojkvän något grymt mycket just nu. Skulle vilja ha honom hos mig!
Det är jobbigt att ha honom så långt bort och inte ha så mycket kontakt. Att prata i mobil på landet är inte så kul. Typ täckning lite här och där bara... Så oj nu har jag täckning.... Jag står kvar här då. ;) Snacka om mobilt!
Nä... ska kolla vidare lite på facebook... Sen ska jag sova. Det är en dag imorn också... och jag har massor att fixa i helgen... Mitt rum ser f-ligt ut.... Usch! Har fortfarande inte fått upp min bokhylla eller väven på väggen än... Usch! Tavlor ska jag fixa också... Men inte i helgen...
Puss o kram på er!
Jag klarade det!!!
Ja jag klarade det! Jag blev godkänd på teoriprovet, till körkortet. Så jäkla gött!
Har även beställt uppkörningstid nu också.
Är så jäkla skönt! Nu är det på gång.
Men inte uppkörning förns november tyvärr... Men på väg! Hinner köra endel innan dess då! ;)
Ja det var allt nu ska jag skicka iväg kursuppgiften och sen ska jag ut och umgås med kusinerna mina!
Puss o kram!
Har även beställt uppkörningstid nu också.
Är så jäkla skönt! Nu är det på gång.
Men inte uppkörning förns november tyvärr... Men på väg! Hinner köra endel innan dess då! ;)
Ja det var allt nu ska jag skicka iväg kursuppgiften och sen ska jag ut och umgås med kusinerna mina!
Puss o kram!
lördagen den 8:e september
Känns inte som så mycket har blivit gjort idag... Men när man väl tänker efter så har man gjort en hel del.
Började dagen med att fodra hästar... De blev så glada när jag kom ut så.
De gör att det blir lätt att ta sig upp halv åtta en lördags morgon.
När jag käkat upp filen och druckit upp teet ropar pappa att hovslagaren har kommit. Men jag visste att han skulle börja med Primula som stod inne så jag tog det lugnt.
När jag kommer ut så är han precis klar med Primula. Tajming!
Så jag hämtar in Kátur. Gammelpojken har lite jobbigt med att stå så länge och lyfta hoven så han tramsar lite. Jag får hjälpa till som stöd och muta med lite äpplen. Men snart han han fått nya skor runt om.
Så tar in Glotti. Han är också gammal och har lite ont i sina bakben just nu (efter att ha varit busfarbror åt en ettårig hingst... de har busat och Glotti har stått på bakbenen för mycket... ;-) ). Får agera som stöd och muta åt honom med. Snart har även han skor runt om.
Sedan går far och jag in och dricker kaffe och äter tunnbröd. Klurade lite på hur vi ska bygga cavalettistöd.
Efter en stund går vi bort med hästarna till betet.
Sedan kom My & Marie och vi åkte till Sharpman. Jag köpte ett par nya ridbyxor, helskodda, skitsnygga! Och lite ben och gott till vovvarna.
När vi kom hem igen... dvs typ vid två... Så började vi fixa mat. Raggmunk med fläsk! Mums!
Väl ute, efter mycket regn och hagel som studsade på marken, gick vi till stallet och började plocka där det ska bli vindskydd. Lade upp plank på traktorvagnen... Flyttade på massa saker... Det var jättetungt och två timmar senare var vi helt slut... (på den tiden hade vi lite pauser medans pappa och fredrik slängde upp lite plank på taket...)
Men nu är det inte så jättemycket kvar. Utan det tar vi imorn. Då ska vi sätta upp staket, kratta och lägga på ny halm också. Ska bli såå skönt att få ett lagom stort vindskydd till våra åtta hästar!
Men nu är det dags att sova. Är såå trött! Upp tidigt imorn med... Tänkte hinna och orka rida och greja med hästarna på morgonen!
Ta hand om er!
Puss o kram!
Började dagen med att fodra hästar... De blev så glada när jag kom ut så.
De gör att det blir lätt att ta sig upp halv åtta en lördags morgon.
När jag käkat upp filen och druckit upp teet ropar pappa att hovslagaren har kommit. Men jag visste att han skulle börja med Primula som stod inne så jag tog det lugnt.
När jag kommer ut så är han precis klar med Primula. Tajming!
Så jag hämtar in Kátur. Gammelpojken har lite jobbigt med att stå så länge och lyfta hoven så han tramsar lite. Jag får hjälpa till som stöd och muta med lite äpplen. Men snart han han fått nya skor runt om.
Så tar in Glotti. Han är också gammal och har lite ont i sina bakben just nu (efter att ha varit busfarbror åt en ettårig hingst... de har busat och Glotti har stått på bakbenen för mycket... ;-) ). Får agera som stöd och muta åt honom med. Snart har även han skor runt om.
Sedan går far och jag in och dricker kaffe och äter tunnbröd. Klurade lite på hur vi ska bygga cavalettistöd.
Efter en stund går vi bort med hästarna till betet.
Sedan kom My & Marie och vi åkte till Sharpman. Jag köpte ett par nya ridbyxor, helskodda, skitsnygga! Och lite ben och gott till vovvarna.
När vi kom hem igen... dvs typ vid två... Så började vi fixa mat. Raggmunk med fläsk! Mums!
Väl ute, efter mycket regn och hagel som studsade på marken, gick vi till stallet och började plocka där det ska bli vindskydd. Lade upp plank på traktorvagnen... Flyttade på massa saker... Det var jättetungt och två timmar senare var vi helt slut... (på den tiden hade vi lite pauser medans pappa och fredrik slängde upp lite plank på taket...)
Men nu är det inte så jättemycket kvar. Utan det tar vi imorn. Då ska vi sätta upp staket, kratta och lägga på ny halm också. Ska bli såå skönt att få ett lagom stort vindskydd till våra åtta hästar!
Men nu är det dags att sova. Är såå trött! Upp tidigt imorn med... Tänkte hinna och orka rida och greja med hästarna på morgonen!
Ta hand om er!
Puss o kram!
en promenad i mörkret...
Jag var ute förut för att fodra och släppa in Gloi och Primula.
När jag kommer ut gnäggar Primula, tycker att hon väntat väldigt länge på att få komma in...
Jag släpper in två glada hästar...
Sen går jag ut för att fodra... Först var det helt tomt på hästar. Men sedan hör jag att det dundrar i marken och de kommer en efter en...
Jag lägger ut massa högar till dem och försöker luska ut vem som är vem av dem i mörkret.
Hittar Tindra, Beris och Freri först... Sen kommer det två till... Kátur och Nökkvi... Räknar dem en, två, tre, fyra, fem... hmm... plus två inne... det blir ju fel. Blir ju bara sju.
Inser då att Glotti inte är där.
Väntar och tänker att han kommer nog snart. Han brukar vara lite efter och komma sent.
Men efter att ha pysslat lite i stallet och hämtat nytt hö så har han fortfarande inte kommit fram. Jag går ut i skogen och försöker lyssna efter knak i skogen. Men det är precis tyst. Ingen Glotti kommer.
Jag inser att jag inte ser ett smack i skogen... Går in och hämtar ficklampan. Sen går Nellie och jag och letar i skogen.
När jag nästan kommit till andra sidan skogen hör jag ett knak... Sen hör jag Glottis välbekanta släpande steg...
Jag pustar ut...
Han hade bara inte hört mig ropa.
Vi traskar tillbaka tillsammans och han får lite extra hö att tugga på. (de andra hade ju nästan redan ätit upp)
Jag är glad att det inte var något värre än att Glotti är lite halvdöv... Var rädd att hitta honom sitta fast någonstans...
Puss o kram!
När jag kommer ut gnäggar Primula, tycker att hon väntat väldigt länge på att få komma in...
Jag släpper in två glada hästar...
Sen går jag ut för att fodra... Först var det helt tomt på hästar. Men sedan hör jag att det dundrar i marken och de kommer en efter en...
Jag lägger ut massa högar till dem och försöker luska ut vem som är vem av dem i mörkret.
Hittar Tindra, Beris och Freri först... Sen kommer det två till... Kátur och Nökkvi... Räknar dem en, två, tre, fyra, fem... hmm... plus två inne... det blir ju fel. Blir ju bara sju.
Inser då att Glotti inte är där.
Väntar och tänker att han kommer nog snart. Han brukar vara lite efter och komma sent.
Men efter att ha pysslat lite i stallet och hämtat nytt hö så har han fortfarande inte kommit fram. Jag går ut i skogen och försöker lyssna efter knak i skogen. Men det är precis tyst. Ingen Glotti kommer.
Jag inser att jag inte ser ett smack i skogen... Går in och hämtar ficklampan. Sen går Nellie och jag och letar i skogen.
När jag nästan kommit till andra sidan skogen hör jag ett knak... Sen hör jag Glottis välbekanta släpande steg...
Jag pustar ut...
Han hade bara inte hört mig ropa.
Vi traskar tillbaka tillsammans och han får lite extra hö att tugga på. (de andra hade ju nästan redan ätit upp)
Jag är glad att det inte var något värre än att Glotti är lite halvdöv... Var rädd att hitta honom sitta fast någonstans...
Puss o kram!
Dagarna de går och går...
Ja det kan man verkligen säga...
Känns som om det var igår som jag gick ner från trappan på Wendelsberg för sista gången... Men det var 1 juni det... En dag som jag aldrig kommer glömma! Och ett år som jag heller aldrig kommer att glömma.
Mycket har jag fått med mig från det året och många vänner har jag därifrån. Vänner som betyder otroligt mycket för mig. Jag längtar otroligt mycket efter er allihop och är glad över att vi har lite kontakt via mail och sms och så allafall.
Jag längtar till den där återträffen... Den enda klassåterträffen jag någonsin kommer längta efter.
ANT-klassen är den enda klassen där jag känt mig delaktig och som en i gänget, det var en otroligt härlig känsla att ha så många underbara och olika människor runt sig hela dagarna.
Men nu har man börjat på ny kula. Jag har flyttat hem till mor och far, till vår gård Ängdalen. Till mina älskade hästar och hundar... Det känns väldigt härligt!
Den 20:e började jag på lärarprogrammet, vilket känns väldigt kul och spännande, men samtidigt läskigt, alla runt omkring känns så stora och vuxna och jag känner mig så liten...
Det känns bättre på seminarierna, då vi är i den lilla tutorgruppen. Så det här kommer bli så bra så.
Men det som känns mest läskigt är att nu är jag där jag har väntat på i så många år... Nu har jag fyra år på lärarprogrammet... Sen ska jag vara lärare...
Vilket känns mer och mer läskigt för varje gång vi pratar om lärarens roll och ansvar....
Men jag har fått många mail och ord från vänner omkring mig som säger att jag kommer bli en bra lärare och att de tror på mig. Det värmer!
Ska lämna in min första kursuppgift imorn, känns lite läskigt, men samtidigt bra. Antingen går det bra, annars tycker min tutor att den är skit och då får jag göra om den... Inte farligare än så... ;)
I helgen har jag varit hemma hos min älskade pojkvän. Det var underbart att få umgås bara han och jag. Vi har varit nyttiga och både pluggat och bakat bröd... Det var kul!
Nu är det dags för mig att sova...
Ta hand om er!
Puss o kram!
Känns som om det var igår som jag gick ner från trappan på Wendelsberg för sista gången... Men det var 1 juni det... En dag som jag aldrig kommer glömma! Och ett år som jag heller aldrig kommer att glömma.
Mycket har jag fått med mig från det året och många vänner har jag därifrån. Vänner som betyder otroligt mycket för mig. Jag längtar otroligt mycket efter er allihop och är glad över att vi har lite kontakt via mail och sms och så allafall.
Jag längtar till den där återträffen... Den enda klassåterträffen jag någonsin kommer längta efter.
ANT-klassen är den enda klassen där jag känt mig delaktig och som en i gänget, det var en otroligt härlig känsla att ha så många underbara och olika människor runt sig hela dagarna.
Men nu har man börjat på ny kula. Jag har flyttat hem till mor och far, till vår gård Ängdalen. Till mina älskade hästar och hundar... Det känns väldigt härligt!
Den 20:e började jag på lärarprogrammet, vilket känns väldigt kul och spännande, men samtidigt läskigt, alla runt omkring känns så stora och vuxna och jag känner mig så liten...
Det känns bättre på seminarierna, då vi är i den lilla tutorgruppen. Så det här kommer bli så bra så.
Men det som känns mest läskigt är att nu är jag där jag har väntat på i så många år... Nu har jag fyra år på lärarprogrammet... Sen ska jag vara lärare...
Vilket känns mer och mer läskigt för varje gång vi pratar om lärarens roll och ansvar....
Men jag har fått många mail och ord från vänner omkring mig som säger att jag kommer bli en bra lärare och att de tror på mig. Det värmer!
Ska lämna in min första kursuppgift imorn, känns lite läskigt, men samtidigt bra. Antingen går det bra, annars tycker min tutor att den är skit och då får jag göra om den... Inte farligare än så... ;)
I helgen har jag varit hemma hos min älskade pojkvän. Det var underbart att få umgås bara han och jag. Vi har varit nyttiga och både pluggat och bakat bröd... Det var kul!
Nu är det dags för mig att sova...
Ta hand om er!
Puss o kram!